Test och jämförelse av led tv

• De viktigaste fakta i korthet
• TV-apparater med LCD-teknik och LED-bakgrundsbelysning har segrat över plasma-TV-apparater.
• Ny teknik som OLED eller QLED ger starkare kontrast och ännu högre bildkvalitet.
• Böjda tv-apparater har inte bara en elegant design, utan ger också ett särskilt bra bildintryck.
• Avståndet mellan sätet och tv:n bör helst vara ungefär 2,5 gånger skärmens diagonal.
• För en jämn bild rekommenderas en uppdateringsfrekvens på 100 hertz eller mer.

Minst en tv i nästan alla hushåll

Numera finns det knappast något hushåll som klarar sig utan tv. Det bör noteras att platt-TV:s popularitet har ökat snabbt under de senaste åren . Vissa hushåll har till och med mer än en tv-apparat. Moderna tv-apparater har många funktioner och skiljer sig ofta från varandra i lätt förbisedda men ändå viktiga detaljer. För attunderlätta valet för dem som är intresserade av att köpa en ny TV visar vi vad som är viktigt.

Modern teknik

I princip kan man skilja mellan två olika tekniker för moderna tv-apparater:

• Plasma
• LCD

Plasmatekniken har under många år spelat en pionjärroll i högupplösta platt-TV-apparater. Plasmatekniken har den fördelen att de små kamrarna som är fyllda med en gasblandning lyser av sig själva, dvs. utan ytterligare ljuskälla. Plasma-TV-apparater ger därför en bra bildvisning av rörliga bilder, en mycket naturlig färgåtergivning och ett brett kontrastområde.

Plasmatekniken

I denna process blir en blandning av joner, elektroner och neutrala atomer, som befinner sig mellan två glasplattor, till en så kallad plasma genom gasurladdning. Beroende på hur mycket ström som tillförs lyser plasman med varierande intensitet.

LCD-tv-apparater på frammarsch

Plasmateknikenhar dock också många nackdelar: Eftersom skärmarna är gjorda av glas reflekterar de andra ljuskällor, t.ex. fönster, och är dessutom lätta att bryta sönder. Dessutom är strömförbrukningen för plasma-tv:n ganska hög och svår att kontrollera. Det är därför inte förvånande att LCD-TV-apparater, som generellt sett är mer energieffektiva och som på senare år har kommit ikapp modern LED-teknik när det gäller kontrast och bildkvalitet, blir allt populärare. LCD står för ”Liquid Crystal Display” (flytande kristallskärm). Det betyder: En LCD-skärm består av flytande kristaller. Till skillnad från plasma-TV:n kräver LCD-TV:n en konventionell ljuskälla eftersom de flytande kristallerna inte lyser av sig själva. För detta ändamål använder tillverkarna så kallade lysdioder (LED) – det är helt enkelt små, ljusstarka lampor. En LCD-tv består alltså av flera lager, vilket framgår av följande diagram.

Edge eller Direct LED?

När det gäller bakgrundsbelysning med lysdioder i LCD-TV-apparater finns det för närvarande två vanliga tekniker:

• Edge-LED
• Direkt-LED

Edge LED-skärmar är endast utrustade med lysdioder i kanterna. Små speglar fördelar ljuset över hela ytan. Denna belysningsmetod har fördelen att den kan användas för att producera extremt platta tv-apparater . Direct LED TV-apparater har däremot lysdioder som är jämnt fördelade över hela ytan. Det innebär att tv:n är mindre platt, men har oftast bättre bildkvalitet. För att skapa en starkare kontrast använder högkvalitativa tv-apparater så kallad ”local dimming”-teknik. Här lyser små LED-kluster mindre starkt och ökar därmed kontrastförhållandet.

OLED och QLED – den senaste tekniken

Stora tillverkare som Samsung och LG försöker naturligtvis alltid överträffa varandra med särskilt innovativ teknik. Detta inkluderar bland annat användningen av OLED-teknik. OLED betyder något i stil med ”organisk ljusdiod”, varvid organiskt i detta sammanhang betyder att diodföreningarna består av kol. Till skillnad från lysdioder, som endast ansvarar för bakgrundsbelysningen i TV:n, fungerar OLED:er som bildkälla och bildgenerator samtidigt. Det är därför möjligt att tillverka en OLED-skärm med endast två lager. På så sätt förloras mindre ljus än i flerskiktade LED-skärmar, och färgerna framstår som mer levande och verklighetstrogna. OLED-TV-apparater är dessutom mer energieffektiva och kan byggas mycket tunnare. Pionjären inom OLED-TV är den sydkoreanska tillverkaren LG. Men konkurrensen sover inte: Bland annat Panasonic och Philips använder nu också OLED-teknik. Konkurrenten Samsung vill däremot sticka ut med QLED-teknik. För detta används så kallade kvantprickar, nanokristaller av halvledarmaterial som absorberar och återutsänder ljus. Både OLED- och QLED-tv:n erbjuder starkare kontrast och högre bildkvalitet jämfört med LED-tv:n. Det är bara tiden som får utvisa vilken teknik som kommer att segra i slutändan. Den som värdesätter en särskilt platt TV gör klokt i att välja Edge-LED. Om du också vill ha mycket hög bildkvalitet rekommenderar vi att du köper en OLED-TV.

Vilka är de olika modellerna?

När det gäller design finns det för närvarande två typer av tv-apparater:

• Platt-tv (platt-tv)
• Böjda TV-apparater (böjd skärm)

För- och nackdelar med böjda tv-apparater

TV-apparater med böjd skärm har bara funnits på marknaden i några år och var knappast prisvärda tekniska höjdpunkter i början. Under tiden är de tillgängliga till priser som bara är något högre än priserna för platt-TV:er med samma utrustning. De två modellerna skiljer sig åt inte bara i sin utformning: Böjda tv-apparater ger också ett bättre bildintryck, vilket illustreras av bilden till höger. En böjd skärm ger bilden mer djup. På grund av krökningen har betraktaren dessutom samma avstånd till alla pixlar, vilket minimerar färg- och kontrastförlusterna vid skärmens kanter. Dessutom ligger den konkava formen på en böjd TV mycket nära det mänskliga ögats uppfattning, vilket gör det bekvämare att titta på en böjd TV-skärm. Eftersom böjda tv-apparater har kommit ut på marknaden först på senare år är alla modeller vanligtvis utrustade med den senaste tekniken. Det finns dock inte bara fördelar med kurviga tv-apparater. Reflektioner från ljuskällor är till exempel mer störande på böjda bildskärmar än på platt-TV-skärmar. Dessutom kritiserar experter ofta att ett utmärkt bildintryck endast är möjligt om tittaren sitter exakt i mitten av den böjda skärmen. En annan placering av TV:n skulle leda till färg- och kontrastförluster. Därför blir det problematiskt när flera personer vill titta på tv tillsammans. Eftersom utrymmet på i mitten av är begränsat, bör dessa personer välja platt-tv-apparater. På det hela taget överväger dock fördelarna med böjda tv-apparater nackdelarna.

Vilken skärmstorlek är rätt?

Nästan ännu viktigare än designen är rätt diagonal på skärmen. Stora tv-apparater med många tum är på modet, men detta har liten betydelse för ens eget köpbeslut. Om du är osäker på hur stor din nya tv ska vara bör du ställa dig följande frågor:

• Hur mycket utrymme har jag?
• Hur långt bort från TV:n vill jag sitta?
• Hur stor var den tidigare TV:n och hur nöjd var jag med dess storlek?
• Vilken typ av program, filmer och serier tittar jag på? Måste tv-apparaten nödvändigtvis vara stor för detta?

Rätt avstånd till TV-apparaten

Det är särskilt viktigt att sitta på rätt avstånd från TV:n för att du ska kunna njuta av TV:n på bästa sätt. Detta kan beräknas med en enkel tumregel: Den bör vara ungefär två till tre gånger större än skärmens diagonal. För att illustrera detta visas några fallstudier i följande översikt:

Diagonal i tum	Diagonal i cm	Rekommenderat avstånd min.	Rekommenderat avstånd max.
32 tum	80 cm	1, 60 m	2,40 m
43 tum	108 cm	2,16 m	3,24 m
49 tum	123 cm	2,46 m	3,69 m
55 tum	138 cm	2,76 m	4,14 m
65 tum	165 cm	3,30 m	4,95 m

Upplösning och uppdateringsfrekvens

Tillverkare brukar marknadsföra sina tv-apparater med särskilt hög upplösning och uppdateringsfrekvens. Vad som menas med dessa tekniska termer förklaras nedan.

HD-ready, Full HD eller 4K Ultra HD?

Skärmens upplösning anges i pixlar. Antalet varierar beroende på vilken teknik som används. Med en högre upplösning består bilden av fler pixlar, vilket innebär att fler pixlar kan kännas igen och att bilden ser skarpare och mer detaljerad ut. Ju lägre upplösning, desto mindre bör skärmen vara så att bilden inte blir suddig. Den föråldrade standardupplösningen SD är 720 x 576 pixlar, vilket är relativt litet. SD används numera endast för äldre TV-apparater, DVD-skivor och filmer som är avsedda för smarttelefoner och surfplattor. SD är inte längre tillräckligt för större skärmar. För närvarande kan konsumenterna välja mellan TV-apparater med följande upplösningar:

Benämning	Upplösning i pixlar	Lämplig för
HD-klar	1.280 x 720	TV upp till 40 tum
Full-HD	1.920 x 1.080	TV-apparater från 40 tum
4K Ultra HD	3.840 x 2.160	TV-apparater från 55 tum

Många tillverkare använder termen 4K Ultra HD. I strikt mening menar de dock Ultra HD. termen ”4K” avser en ännu högre upplösning (4 096 x 2 160 pixlar) som hittills endast har använts för biograffilmer. Ultra-HD motsvarar däremot fyra gånger HD.

Hur många Hertz behöver TV:n?

Uppdateringsfrekvensen, som anges i hertz, anger hur många bilder per sekund som visas på TV:n. Om uppdateringsfrekvensen är för låg uppfattar vi bilden som ”ryckig”. För tv-program, Blu-ray-spelareoch aktuella konsoler är signalöverföringen för närvarande mellan 50 och 60 hertz. Här uppstår naturligtvis frågan om det finns något kvalitativt mervärde alls om tv:n har en uppdateringsfrekvens på 100 Hz eller mer. Det finns faktiskt en fördel: En högre uppdateringsfrekvens garanterar en skarp, ryckig och flimmerfri bild, eftersom tv:n lägger in mellanbilder för signaler med låg frekvens och på så sätt artificiellt ökar hertztalet. För konsumenter som också använder sin TV för snabba videospel rekommenderas en TV med en uppdateringsfrekvens på minst 100 hertz, så att de snabba rörelserna återges skarpt. Om du däremot bara behöver din TV för serier och filmer är du nöjd med 50 eller 60 hertz. Uppdateringsfrekvensen behöver inte vara högre än 200 hertz, eftersom det mänskliga ögat inte längre kan se skillnad på bilderna över detta värde.

De olika stämmorna och deras egenskaper

Mottagning av högupplöst tv är endast möjlig via digital-tv. Detta är möjligt med hjälp av olika tuners (mottagardelar) som tar emot olika signaler. Man skiljer mellan DVB-T2, DVB-C och DVB-S2.

DVB-T2 (antenn)

Hemmaantenner eller små stavantenner fångar upp signaler från luften och överför dem till skärmen via mottagaren. I dagligt tal kallas denna typ av mottagning också för ”everywhere television”, eftersom det är möjligt att ta emot en signal var som helst, precis som vid sändning, och utan några kablar alls. I slutet av mars ersatte den nya digitala markbundna sändningsstandarden DVB-T2 sin föregångare DVB-T. Till skillnad från sin föregångare gör DVB-T2 det nu möjligt att sända HD-innehåll. Medan den gamla standarden var gratis måste användare av DVB-T2 betala pengar så snart de vill ta emot privata kanaler med den.

DVB-C (kabel)

DVB-C-användare får sin TV-signal via bredbandskablar. Om du vill ta emot kabel-tv måste du betala pengar för det och behöver en extern mottagare. Flera dussin kanaler kan tas emot med den. Kabel-tv är dock ännu inte i närheten av satellit-tv:s mångfald.

DVB-S2 (satellit)

Om du vill ta emot tv via satellit i stället för via kabel eller antenn behöver du ett satellitsystem. Även om det finns en inköpskostnad för detta kan kanalerna tas emot gratis, med undantag för betal-TV och HD-TV. När parabolantennen monteras måste användaren se till att parabolen har fri väg till den önskade satelliten. Liksom DVB-T2 är DVB-S en vidareutveckling av en äldre standard som bland annat möjliggör mottagning av HD-tv. De stora fördelarna med satellit-tv är den fria mottagningen och det stora kanalutbudet.

Ta emot flera kanaler samtidigt

Så kallade twin- eller double tuners är mycket praktiska. Detta innebär att: En tv-apparat har två mottagningsenheter av samma typ, till exempel två DVB-C-tuners. Detta gör det möjligt för användare att titta på en kanal och samtidigt spela in en annan. Termerna dual och triple tuner betyder däremot att en tv har två respektive tre olika tuners.

Vilka anslutningar ska min TV ha?

Förutom frågan om TV:ns tuner är det viktigt att veta vilka anslutningar köparen behöver innan han eller hon köper en ny TV. Grundprincipen här är: Ju mer, desto bättre. Följande översikt visar och förklarar de viktigaste anslutningarna:

HDMI-ANSLUTNING

Särskilt viktigt är High Definition Multimedia Interface, som är ett gränssnitt för digital överföring av högupplösta och kopieringsskyddade video- och ljudfiler. Användare ansluter olika externa enheter som spelkonsoler, Blu-ray-spelare och hemmabiotillbehör till sin TV via HDMI-anslutningar. Därför bör en tv-apparat ha minst två anslutningar av denna typ – flera är bättre.

USB-ANSLUTNING

Om du ibland vill ansluta en extern hårddisk eller ett USB-minne till TV:n, till exempel för att visa foton eller mobilvideor i stort format, måste du se till att TV:n har lämpliga anslutningar när du köper den. Vissa TV-modeller erbjuder möjligheten att göra inspelningar på en USB-datamedium.

CI+ ANSLUTNING

”Common Interface”-platser gör det möjligt att ta emot krypterat betal-TV-innehåll, t.ex. från Sky. Användaren placerar då HD+-kortet för motsvarande betalkanal i CI+-platsen och tar emot den i högupplöst kvalitet mot en månadsavgift.

INTERNETANSLUTNING

För att kunna använda appar och online-mediebibliotek på en smart-TV krävs förstås en internetanslutning. För detta ändamål har de flesta enheter en WLAN-modul och en nätverksanslutning (LAN). Den trådbundna varianten via LAN rekommenderas för särskilt stabil nätverksanvändning, eftersom WLAN-signalen försvagas av väggar och tak.

SCART-ANSLUTNING

SCART-anslutningen är på sätt och vis en föregångare till HDMI-gränssnittet och en europeisk standard för anslutningar av ljud- och videoapparater. Även om SCART-anslutningen blir allt mindre viktig måste alla som vill ansluta äldre utrustning till sin tv se till att det finns en sådan anslutning.