Test och jämförelse av trådlös brandvarnare

• De viktigaste fakta i korthet
• Installationen av flera radiorökdetektorer garanterar snabb rökvarning även i stora lägenheter och hus.
• Om en av enheterna upptäcker rök i ett rum, ljuder alla varningsljud.
• Radiorökdetektorer med kvalitetsmärket Q uppfyller höga säkerhetskrav.
• Om radiorökdetektorerna kan stängas av med en knapptryckning är de även lämpliga för köket.
• Installationen sker med hjälp av skruvar eller klisterplattor, beroende på takets beskaffenhet.

Förberedd för en nödsituation

Många människor dör i hus- och lägenhetsbränder. Dödsorsaken är ofta inte ens branden i sig, utan rökförgiftning på grund av den rök som bildas. Det räcker med ett ögonblick av oförsiktighet för att ett bränt ljus ska kunna starta en brand. Dessutom tar det för lång tid på natten innan de sovande invånarna märker något – om de inte har ett varningssystem som varnar dem i händelse av brand.

För att skydda ditt eget och dina nära och käras liv är det viktigt med bra rökdetektorer. I en nödsituation ska du känna igen den stigande röken och varna alla hushållsmedlemmar. Rökdetektorer är numera också obligatoriska i gamla och nya bostadsbyggnader. Ägare och hyresvärdar ansvarar för inköpet och den årliga kontrollen.

Hur fungerar rökdetektorer?

De vanligaste rökdetektorerna för privat bruk är optiska modeller. Andra beteckningar för signalteknik är fotoelektronisk eller fotooptisk. Optiska rökdetektorer fungerar enligt den så kallade spridningsmetoden. Rökkammaren innehåller vanligen en infraröd lysdiod och en ljuskänslig sensor. Om det inte föreligger något fel avger den lysdioden en ljusstråle på ett sådant sätt att den inte träffar sensorn. Om rök bildas i större mängder tränger partiklarna också in i den optiska kammaren och sprider ljusstrålen. Ljuset träffar sensorn och rökdetektorns varningston ljuder.

Vad kännetecknar radiorökdetektorer

I stora lägenheter och hus är det ibland klokt att koppla ihop rökdetektorerna med varandra. Detta har fördelen att de boende kan bli varnade för bränder även om de befinner sig långt från det drabbade rummet. Även i mindre bostäder kan det vara praktiskt med parvisa rökdetektorer, förutsatt att de ligger i en miljö med hög ljudnivå, t.ex. vid en huvudväg.

Ett enkelt sätt att ansluta rökdetektorer till varandra är genom radiosignaler. Det behövs ingen central styrenhet för detta. Rökdetektorerna är kopplade till varandra genom att regelbundet sända ut radiosignaler. Vid ett larm ljuder alla nätverksenheter samtidigt.

Vad som är viktigt när du köper

När det gäller rökdetektorer av alla slag är det viktigaste om de har certifierats som effektiva och ändamålsenliga av oberoende testorgan. Det är först när säkerheten är garanterad som kriterier som batterityp blir relevanta.

Certifierad säkerhet

För att trådlösa rökdetektorer ska få säljas i EU måste tillverkarna CE-märka dem och bekräfta att produkterna uppfyller EU:s standarder. Detta kräver en bedömning av överensstämmelse och utfärdande av en EU-försäkran om överensstämmelse.

Den europeiska produktstandarden i fråga är DIN EN 14606. Den anger de krav på teknisk utrustning och funktionalitet som rökdetektorer åtminstone måste uppfylla. Provet kan, men behöver inte, utföras av ett oberoende provningsorgan.

Nätverk och uppsökande verksamhet

Andra aspekter är radiosignalens räckvidd och antalet rökdetektorer som kan kopplas samman i ett nätverk. Den genomsnittliga räckvidden för radiorökdetektorer är 100 meter utomhus. Även billiga modeller har en räckvidd på 40 meter. Mätningarna sker dock alltid under idealiska förhållanden. I praktiken minskas dessa av hinder i form av möbler och murverk. I flervåningshus eller långa lägenheter är 40 meter ibland för lite för att koppla ihop alla trådlösa rökdetektorer utan störningar.

Antalet nätverksbara trådlösa rökdetektorer varierar kraftigt beroende på produktsortimentet. Vissa system tillåter nätverk med högst 12 detektorer, medan andra tillåter omfattande nätverk med mer än 30 trådlösa detektorer.

Valfri eller permanent installerad radiomodul

Det finns två varianter av radiorökdetektorer: de som har en integrerad radiomodul och de som kan förses med en radiomodul. Produkter med radiomodul som tillval kan också användas som enskilda rökdetektorer . Vid behov kan de enkelt omvandlas till trådlösa rökdetektorer, t.ex. när du flyttar in i en större lägenhet eller för att skydda nyfödda barn. Radiomodulen sitter vanligtvis på detektorns undersida. Ett separat batteri säkerställer att detta inte påverkar rökdetektorns drifttid. Rökdetektorer med en radiomodul som tillval är dock dyrare än de som har en fast installerad radiomodul.

Strömförsörjning

Radio-rökdetektorer drivs antingen med hjälp av enkla växelbatterier eller med långtidsbatterier. De utbytbara batterierna är icke uppladdningsbara AA-batterier som måste bytas ut regelbundet. Radiorökdetektorer med denna typ av batteri är billigare än de med batterier med lång livslängd, men de orsakar också kostnader för uppföljning.

Radiorökdetektorer med fast installerade litiumjonbatterier har en livslängd på cirka tio år. Eftersom det inte är möjligt att byta batteri måste sådana rökdetektorer kasseras så snart batteriet är tomt. Nedräkningen börjar när rökdetektorn aktiveras. Vissa produkter har ett specifikt utgångsdatum för batteriet. Hur länge batteriet räcker beror dock också på de yttre förhållandena: Litiumjonceller är känsliga för kyla och laddas ur snabbare vid låga temperaturer.

Det finns också radiorökdetektorer med utbytbara litiumjonbatterier som kan användas i fem eller tio år, beroende på produkt. Om batteriet är urladdat innan rökdetektorns officiella utgångsdatum kan det enkelt bytas ut. Det är dock inte tillrådligt att använda rökdetektorn efter utgångsdatumet, eftersom dess funktion då inte längre är garanterad.

Praktiska funktioner

Vissa moderna radiorökdetektorer har intressanta tilläggsfunktioner. Det är inte bara till stor hjälp för hörselskadade eller döva personer om den rökdetektor som utlöser larmet skiljer sig från de andra genom en röd lysdiod. Vissa tillverkare erbjuder även egna system för personer med nedsatt hörsel. Ei Electronics har till exempel en kontrollenhet i sitt sortiment som kopplar ihop varningsanordningar med en stroboskoplampa och en vibrationsdyna.

När det gäller radiorökdetektorer med utbytbara batterier är det praktiskt om de informerar om när de måste bytas ut. Dessutom finns det anordningar som är utformade på ett sådant sätt att insekter inte kommer in i rökkammaren. Detta är inte bara bra för de små krypande djuren, utan förhindrar också falska larm som kan utlösa dem.

Vid ett falsklarm sparar du nerver om du kan stänga av den trådlösa rökdetektorn genom att trycka på en knapp. För produkter med utbytbara batterier är det annars nödvändigt att ta bort dem från taket och ta ut batterierna. Med funktionen för ljuddämpning är signalenheten vanligen ljuddämpad i cirka tio minuter. Under denna tid hörs ingen akustisk signal, även om ett annat larm skulle inträffa. Radiorökdetektorer med tystnadskoppling lämpar sig också för köksinstallationer: Om de oavsiktligt utlöses under matlagning är det ingen katastrof.

Alternativ för köket

Förutom rökdetektorer finns det andra metoder för att upptäcka eller förebygga bränder i köket. Värmedetektorer mäter t.ex. temperaturen i rummet och slår larm så snart den överstiger 60 grader Celsius. Det finns också spislarm och spisskydd. Båda varianterna reagerar när de registrerar höga temperaturer på spisen eller när handdukar och mat har fattat eld. Medan spislarm endast utlöser en högljudd signal, stänger spisvakter även av spisen.

Vissa radiorökdetektorer indikerar att de fungerar korrekt med en liten blinkande LED-lampa. Om du tycker att ljuset är irriterande när du somnar kan du välja en apparat som automatiskt stänger av det på natten.

Det finns även kombinerade enheter, t.ex. rök- och värmedetektorer eller rök- och kolmonoxiddetektorer. Även om varken kolmonoxid- eller värmedetektorer är obligatoriska enligt lag, ger installation av dem ytterligare säkerhet.

Fästning

Det klassiska sättet att fästa rökdetektorer i taket är med dymlingar och skruvar. Det finns dock även takmaterial som det inte är lätt att borra i. Självhäftande kuddar med magneterär ett alternativ. En självhäftande pad sätts på taket och den andra på rökdetektorns monteringsbas. Magneterna ser till att rökdetektorn sitter kvar i taket. Det är ännu enklare att fästa den med dubbelhäftande tejp. Denna metod leder dock ibland till problem när rökdetektorn måste tas bort för underhåll eller batteribyte.

Korrekt placering av radiorökdetektorer

Rökdetektorskyldigheten föreskriver rökdetektorer i privata hushåll. I vissa delstater, till exempel Berlin och Brandenburg, krävs dessa varningsanordningar även i korridorer och alla gemensamma rum utom köket. Beroende på de rumsliga förhållandena, t.ex. delvisa väggar eller lutande tak, kommer installationsplatsen och antalet detektorer att ändras.

Enligt DIN 14 676 krävs mer än en rökdetektor för rum större än 60 kvadratmeter. I mindre rum placeras rökdetektorn helst centralt i taket. Det krävs ett minsta avstånd på 50 centimeter till tak och inredning. Annars kan de hindra rökens väg till detektorn och därmed fördröja larmet.

Flera rökdetektorer bör också installeras i rum med rumsavdelare i form av väggar eller möbler och i rum med bjälklag. Dessa designelement blockerar den stigande röken, på samma sätt som taklampor. Även här bör signalanordningen placeras så långt som möjligt i mitten av delområdet. Om en bjälke eller takbalk är mer än 20 centimeter hög och har en yta på mer än 36 kvadratmeter måste en rökdetektor installeras på båda sidor.

Radiorökdetektorer med horisontellt tak bör om möjligt placeras i mitten av rummet, men lutande tak är ett specialfall. Detta beror på att taket i vindsutrymmena går ner i en spetsig vinkel. Vid denna spets bildas en värmekudde som hindrar rök från att komma in i rökkammaren. Därför måste ett avstånd på 50-100 centimeter från takets topp iakttas vid installationen. Detta gäller även partiella taklutningar som övergår i ett horisontellt tak.

Installationen i hallen

I raka korridorer med en bredd på högst 3,0 meter och en längd på högst 15,0 meter räcker det med en rökdetektor i mitten. Det maximala avståndet till korridorens slut är högst 7,5 meter. Om korridoren är längre än 15,0 meter ska rökdetektorerna placeras på ett avstånd av 7,5 meter från slutet. Avståndet mellan rökdetektorerna får inte överstiga 15,0 meter. I L- eller U-formade förhållanden ska en rökdetektor helst placeras på snedstrecket, dvs. i det vinklade området.