Test och jämförelse av soundbar

• De viktigaste fakta i korthet
• Hur platta moderna tv-apparater än är, så är ljudet ofta lika platt.
• En soundbar kompenserar för denna brist: dess större resonanskammare ger ett fylligare ljud och en fyllig bas.
• Förutom ljudåtergivning från TV:n lämpar sig soundbars även för att spela upp musik från enheter som smartphones eller surfplattor.
• Vissa modeller har en extra subwoofer, i ljuddiskar är alla delar inbyggda internt.
• Ju fler anslutningsmöjligheter det finns för externa enheter som spelkonsoler, hårddisksinspelare, digitalboxar, digitalkameror eller smartphones, desto bättre.
• Vissa modeller måste anslutas med kabel, men nyare modeller kan också kopplas ihop trådlöst.

Soundbars – fylligt ljud för platta skärmar

Soundbars är högtalarsystem som i första hand används i kombination med TV-apparater för att förstärka det vanligtvis ganska platta ljudet. Beroende på utformningen består de av en enda eller flera komponenter. I det första fallet är alla komponenter integrerade i en långsträckt låda. Subwoofern är alltså också placerad i det smala kabinettet, vilket naturligtvis gör att den kan utveckla en mindre ljudvolym. I det senare fallet finns det en separat subwoofer utöver stereohögtalaren. Den ger en djup, fyllig bas och tack vare sina större dimensioner en fylligare ljudvolym.

En soundbar är ett enkelt och oftast också billigare alternativ till ett konventionellt surroundsystem . En enda högtalare med rektangulärt tvärsnitt i form av en bar imiterar surroundljud. Dessa nya högtalarlådor förbättrar ljudet från plattskärms-TV:n avsevärt. På grund av den allt mer kompakta designen är platt-TV:n begränsade i vad de kan göra: Eftersom skärmarna blir alltmer platta ger de inte mycket utrymme för högtalare med en tillräcklig ljudkassett för att leverera fyllig bas och kraftfullt ljud. TV-tillverkarna strävar naturligtvis efter att producera tillfredsställande ljud även via TV-boxarna. Det finns dock gränser för vad de kan göra av de skäl som nämns ovan. En soundbar hjälper till att komma ur denna situation och ger ett mer avrundat ljudresultat.

 Destora fördelarna är  platsbesparingjämfört med stora ljudsystem med flera högtalare samt denmycket enkla installationen: Vissa enheter kräver bara en strömanslutning och en kabelanslutning till tv-apparaten eller kan till och med kopplas trådlöst. Du behöver inte lägga meter av kablar till de främre, bakre och centrala högtalarna, vilket skulle vara nödvändigt med ett 5.1-surroundsystem. Lådorna är ungefär lika breda som en TV-skärm och är därför inte särskilt märkbara. För att efterlikna två stereohögtalare får tillverkarna inte gå under en viss minsta bredd, annars uppnås inte stereo-effekten. När det gäller bredden väljer användarna en lämplig modell enligt skärmens diagonal.

Till skillnad från ett 5.1-ljudsystem räcker det med en högtalare för att få ett optimalt ljudresultat.

Inköpsvillkor: Kraft, anslutningar, överföringsteknik

Typen av avsedd användning och därmed soundbarens prestanda spelar en viktig roll för köpbeslutet. Ju större rum som ska ljudas, , desto högre effekt bör enheternaha. För mindre rum på 15-20 kvadratmeter räcker det oftast med modeller med en effekt på 50-100 watt. För rum från 25 kvadratmeter rekommenderas system med 200 till 300 watt.

Effektdata i watt och effektförbrukning

I motsats till en utbredd missuppfattning avser wattangivelserna på högtalarboxar inte den faktiska energiförbrukningen, utan anger den maximala effekt som boxarna kan absorbera från signalkällan (t.ex. TV-apparaten eller förstärkaren) utan att skadas. Den faktiska energiförbrukningen är vanligtvis betydligt lägre, mellan 40 och 100 watt totalt. För mer exakta förbrukningsuppgifter bör användarna se produktbeskrivningen eller informationen på förpackningen.

System för flera rum: Ljud i hela huset

Systemet, som kallas Multiroom, gör det möjligt för användarna att strömma sin favoritmusik till högtalare i olika rum i huset. I princip var det redan möjligt att överföra musik till flera rum i ett hus med analoga system. Alla AV-mottagare eller stereoförstärkare som kunde anslutas till flera par högtalare kunde ge musik till minst ett annat rum i huset. Den stora nackdelen var framför allt den obekväma driftskompatibiliteten: Användarna kunde bara styra volymen från det rum där mottagaren eller förstärkaren var placerad. Dessutom kunde användarna bara spela samma musik i alla rum.    

Digitala system: bekväma och flexibla

Moderna digitala flerkanalsförstärkare däremot ansluter användarna till alla ljudkällor i ett obegränsat antal rum, både via kabel och trådlöst. De spelar sedan upp musiken överallt där det finns högtalare: från mobiltelefonen, smarttelefonen, från hemmets musiksamling på en nätverkshårddisk, en internetradio eller en streamingtjänst som Spotify eller Deezer. Ägare av sådana system kan antingen ansluta alla högtalare parallellt eller definiera enskilda Multiroom-zoner. Det kan vara ett rum eller en våning. Även enskilda titlar med olika volym i olika zoner är möjliga på detta sätt: I köket spelas en sportsändning och i vardagsrummet jazzmusik, som styrs via en central app. Genom att trycka på en knapp på en fjärrkontroll eller i en app kan musiken ”tas med” till ett annat rum. Detta innebär en betydande ökning av komforten.

Anslutningar och överföringsteknik: via kabel eller trådlöst

Användarna har flera alternativ för att ansluta sina TV-apparater till soundbarn. Vi presenterar de olika kopplingarna.

Dessutom finns den så kallade S/PDIF-tekniken: En digital 3,5 mm jackkontakt används vid enhetens utgång och TOSLINK-gränssnittet vid ingången. Uppmärksamhet: båda varianterna är känsliga för knutar och smuts. Fördelarna är okänsligheten mot elektromagnetiska fält, t.ex. elkablar, och bromstörningar.

Krusningsslingor

Jordslöjor är buller som kan uppstå i ljudsystem. De kommer vanligtvis från trasiga nät-, cinch-, scart- eller högtalaranslutningar. Användaren bör inte reparera sådana fel själv, utan låta reparera dem i en specialiserad verkstad. En defekt eller otillräckligt avskärmad anslutningskabel kan också vara orsaken till eländet. Detta gäller alla elektriska kabelförbindelser, oavsett om de transporterar analoga eller digitala signaler. Lösningen är TOSLINK-kablar, eftersom de överför data digitalt utan att signalen påverkas av magnetiska eller elektriska fält.

Digitala flerkanaliga ljudformat

När användaren väljer rätt enhet bör han eller hon också vara uppmärksam på vilka digitala flerkanalsformat som stöds av soundbaren. Detta är särskilt viktigt för hemmabioentusiaster som vill njuta av högupplösta bilder och digitalt inspelade ljudspår i bästa kvalitet. Förutom signalkällan (Blu-ray-skiva eller streamingportaler) och soundbaren är HDMI-kabeln också mycket viktig: den måste stödja överföringen av ljudspåren. Standardljudformat är Dolby Digital, Dolby Virtual Speaker, Dolby TrueHD, DTS och DTS HD. Samtidigt håller nya surroundljudformat som Dolby Atmos och DTS:X alltmer på att ta sig in i soundbar-tekniken. Den sistnämnda tekniken imiterar surroundljud, även om den bara bygger på en soundbar som installeras framifrån och eventuellt en extern subwoofer.   

Användargrupper: Vilka modeller är lämpliga för vilka användare?

Beroende på typ av tillämpning, användningsfrekvens och rumsstorlek är olika soundbar-modeller till olika priser lämpliga för olika användargrupper. De mest kända och populära tillverkarna är bland annat:

Bose | Denon | Harman Kardon | JBL | LG | Loewe | Philips | Raumfeld | Samsung | Sonos | Sony | Teufel | Yamaha

En allmän regel är: Ju större rum som ska spelas, desto mer kraft behövs. Nedan visar vi vilka soundbars med respektive specifikationer som är bäst lämpade för vilka användargrupper.

Tillfälliga användare: För tillfällig tv- och musiklyssning

TV-ägare som irriteras av det platta ljudet från högtalarna på plattskärmar bör prova en soundbar med stereo 2.0-ljud. Nästan alla dessa enheter har en liten subwoofer inbyggd, så du behöver inte installera en extern bashögtalare. Enkla soundbars finns tillgängliga från cirka 70 euro. Användarna ansluter dessa till TV:n via HMDI-kabeln. Om de också villspela uppmusik från mobila enheter som smartphones, surfplattor eller bärbara datorer då och då, bör de välja en modell med trådlös anslutningsteknik som WLAN, Bluetooth och NFC. Med WLAN- och Bluetooth-teknik ökar också priset: Dessa soundbars är tillgängliga från cirka 130 euro och uppåt och är därför lämpliga för användare som bara ibland tittar på tv eller lyssnar på musik. De passar också utmärkt som en andra enhet i gästrummet.

Musikentusiaster med en svaghet för hi-fi

Om du som köpare förutom en bra ljudkvalitet för filmer även tycker att det är särskilt viktigt med högkvalitativ stereomusikåtergivning, kommer du att välja en soundbar-modell med förstärkareffekt och högkvalitativ chassiutrustning, dvs. ett stort antal högtalare, vilket är fallet med ”ljudprojektorer” (se nedan). Soundbars som även spelar upp högupplösta ljudformat (Hi-Res Audio) finns tillgängliga från cirka 300 euro. Som tillval kan ljudälskare köpa en extra subwoofer.

Filmälskare: 2.1 system eller lite mer?

Filmälskare väljer ett lite större system för att få en soundbar med surroundljudfunktion i vardagsrummet. Dessa 2.1-enheter består av en soundbar-modul och en extern subwoofer, som ljudfantaster kan välja att placera till vänster eller höger om tv:n. Om det finns tillräckligt många anslutningar finns det också plats för DVD- och Blu-ray-spelare samt spelkonsoler i TV- och ljudsystemet. Mobila enheter för musikströmning ansluter användare trådlöst till sådana modeller. Du kan räkna med kostnader på mellan 150 och 300 euro.

För kräsna film- och seriejunkies kan det vara lite mer: Deras behov uppfylls om de väljer en modell som stöder Dolby Atmos- eller DTS:X-teknik. På så sätt kan olika ljudspår placeras på olika ställen i lyssningsrummet. Det är inte heller något problem att installera ytterligare högtalare, eftersom en separat ljudsignal matas in för varje högtalare, så att surroundljud kan ges ut, t.ex. under en helikopterflygning. Högklassiga modeller av detta slag finns i en prisklass från 800 euro. Exempel på sådana apparater är modeller från Teufel Cinebar-serien eller apparater som kallas ljudprojektorer från företaget Yamaha, som har ett stort antal chassihögtalare.

Olika terminologi: Förvirring bland konsumenterna

De enskilda tillverkarna kallar ibland sina högtalarmodeller för soundbars, soundbases, soundplates eller till och med sounddecks. Men vad är skillnaderna mellan dessa termer och systemen bakom dem? Vi förtydligar.

Soundbars: Kompakta system framför TV-apparaten

Termen soundbar avser en långsträckt, liggande högtalarenhet med ett mycket litet installationsdjup. Den passar lätt framför TV-stället, men du kan också montera den på väggen under eller ovanför TV:n. På grund av den lilla volymen levereras dessa soundbars ofta i kombination med en subwoofer. Den här inställningen är nödvändig för att producera ett fylligt basljud. Denna subwoofer är numera – särskilt i nyare modeller – ofta trådlöst ansluten till soundbaren. Det finns dock fortfarande trådbundna system.

Ljudbasar, ljudplattor, ljuddäck: många beteckningar för en konstruktionstyp

De apparater som marknadsförs under namnen soundbar, soundplate eller sounddeck är i själva verket en underkategori av soundbars. Detta avser -modeller med ett betydligt större installationsdjup och ett förhållandevis robust hölje som gör att platt-TV:n kan placeras direkt på det. Subwoofern, som är viktig för basljudet, är integrerad i kabinettet i dessa konstruktioner. Det är en så kalladdownfire-subwoofersom, till skillnad från en frontfire-enhet, sänder ut tryckvågorna nedåt i stället för framåt. Ljuddäck använder undergolvet som en ljudreflektor. Därför är väggmontering, som eliminerar fotavtrycket, uteslutet.

Olika varianter av soundbars

Användarna kan välja mellan tre olika tekniska versioner när de fattar sitt köpbeslut:

• Klassiska soundbars med en enda enhet
• Soundbars med subwoofer
• Surround sound bars (”ljudprojektorer”)

Soundbars med en enda enhet: Praktiska kompakta enheter med enkel installation

En stereosoundbar kombinerar två högtalare i ett kabinett och kan därför ersätta två stereohögtalare. Denna variant, som marknadsförs som en 2.0-enhet, har ingen intern eller extern subwoofer. Här måste de berörda parterna fortfarande skilja mellan passiva och aktiva modeller, där de förstnämnda knappast spelar någon roll längre. Sådana soundbars med en enda enhet är lämpliga för små rum, de flesta är jämförelsevis billiga och tillfredsställer den genomsnittliga TV-tittaren.

Passiva soundbars: besvärliga och knappt utbredda

De passiva varianterna har ingen egen förstärkare. För att spela upp musik behöver du en extern AV-mottagare eller förstärkare. Eftersom det är nödvändigt att ansluta en extern enhet i det här fallet, är alla fördelarna med en ”modern”, dvs. aktiv soundbar, borta.

Aktiv soundbar: den moderna klassikern med egen förstärkare

I aktiva soundbar-modeller utgör högtalare och elektronik en kompakt enhet. Inga ytterligare förstärkningskomponenter behövs, ljudet kommer direkt från högtalaren. Det räcker med att ansluta till TV-apparaten med en kabel, till exempel en HDMI-kabel. Vissa modeller kan också kopplas trådlöst till tv-apparater, smartphones eller surfplattor. Det är viktigt att skilja på om apparaterna arbetar med verkliga reflektioner eller om de använder sig av psykoakustikens egenskaper, , dvs. ljudets studsar. För de flesta modeller gäller det senare. Riktiga reflektioner kan endast åstadkommas med hjälp av särskilda apparater som kallas ljudprojektorer (se nedan).

Soundbars med subwoofer: internt installerad eller som en extern enhet

Majoriteten av de modeller som finns på marknaden har en subwoofer inbyggd i kabinettet. Detta är en så kallad downfiring-subwoofer somskickar ut ljudet från nedåt och använder installationsytan som en reflektionsyta för att förstärka basen. I de flesta fall är det här soundbases snarare än soundbars, eftersom det krävs ett större djup för bashögtalaren. Fördelen ligger i den kompakta formen: Alla nödvändiga komponenter är placerade i ett enda hölje. Användarna bör helst placera dessa enheter under TV:n. Förutom en strömanslutning behövs endast en digital anslutningskabel – om boxen inte är trådlöst kopplad – en digital anslutningskabel.

Olika tillverkare säljer soundbars med en separat subwoofer under modellbeteckningen ”2.1”. Det bästa stället för den är vid sidan av TV:n eller på golvet. Det spelar ingen roll för basljudet om den är placerad till vänster eller höger om TV:n. Det exakta avståndet till TV:n är också irrelevant när det gäller ljudet i ett normalstort vardagsrum. Soundbars med externa subwoofers är lämpliga för älskare av actionfilmer och bassintensiv musik. Se upp: Vissa tillverkare kallar även soundbars med en integrerad men ingen separat subwoofer för 2.1-system.

Virtualisers: simulerar tredimensionellt ljud från frontsystem

Enheter med Virtualizer-funktionen erbjuder effekter som Dolby Virtual Speaker eller virtuella ljudlägen från tredje part. Systemen använder till exempel en virtualiserare för att generera surroundljud, som sänds ut genom endast två högtalare i stället för de vanliga fem. De högtalare som är inbyggda i en soundbar, som egentligen bara är fronthögtalare, tar också över ljudprestandan från de bakre bakre högtalarna och centerboxen. Rumsväggar kan ytterligare förstärka den rumsliga ljudeffekten. En annan teknik från Dolby Laboratories, som också används i olika leverantörers soundbars, är Dolby Atmos, en surroundteknik som teoretiskt sett tillåter ett obegränsat antal ljudspår. Den är bakåtkompatibel med 5.1- och 7.1-system och kan leverera en individuell ljudsignal till varje högtalare. Den här tekniken används också i soundbars av olika användare.       

Surround soundbars: Effekten skapas virtuellt

En soundbar kan nästan ersätta ett hemmabiosystem genom attefterlikna surroundljud. ”Riktigt” surroundljud kan dock endast uppnås med ett 5.1- eller 7.1-system, eftersom användarna inte är omgivna av högtalare utan enheten låter dem ljuda framifrån. När det gäller ljudet kommer soundbars nära surroundsystemen. Små skillnader i ljudet kvarstår dock och beror på avsaknaden av separata högtalare.  

Specialfall för ljudprojektorer: många små, individuellt styrbara högtalare

Ett specialfall när det gäller soundbars är de enheter som utvecklats av tillverkaren Yamaha och som kallas ljudprojektorer: Precis som de klassiska soundbars från konkurrenterna är detta långsträckta högtalarkabinetter som användaren placerar antingen framför eller under TV-apparaten, beroende på installationsdjupet. Det speciella med detta system är att var och en av de inbyggda högtalarna – det finns upp till 40 stycken, vilket är många gånger fler än i vanliga system – är individuellt adresserad av en digital signalprocessor för att generera sin egen ljudsignal. För att ge användarna den bästa möjliga surroundupplevelsen används ljudreflektioner från alla väggar i rummet specifikt för att projicera ljudet till den relevanta delen av rummet som om det kom från en osynlig högtalare. Detta fungerar dock endast om inga tapeter eller hyllor stör ljudet. En stor fördel med systemet: tack vare de riktade ljudreflektionerna kan surroundljudet upplevas med bästa möjliga intensitet på alla platser i rummet, oavsett sittplats. De två sistnämnda varianterna är egentligen mer avsedda för hardcore filmfans med en ofta använd hemmabio.

Installationsplats och idrifttagning

Beroende på designen är soundbar-modellerna lämpliga för olika installations- eller väggmonteringsalternativ. Oavsett om de är fristående eller fast monterade: Soundbar-ägare rekommenderas att placera sitt system – liksom TV:n – centralt på väggen. Sound bör helst kunna spridas fritt. Även ett bord framför soffan kan påverka ljudbilden negativt. Idealiskt är att ljudbommen är riktad i höjd med öronen i sittande ställning. En extern subwoofer bör placeras några centimeter över golvet och ha ett avstånd på cirka tio centimeter till väggen på baksidan. Helst ska bashögtalaren ha egna fötter som ger den den perfekta höjden.

Soundbar kontra soundbase: Olika sammansättningar

Soundbases bör inte monteras på väggen av estetiska skäl på grund av deras stora konstruktionsdjup. De skulle sticka ut några centimeter längre än TV-apparaten. Platsen på TV-bordet, direkt under TV-apparaten, är därför optimal. Om modellen har en lågbas kan den använda TV-bordet som ljudlåda.

När det gäller soundbars är det däremot konstruktionen som räknas. De har en mycket mindre djup kropp och kan därför få plats under TV:n som hänger på väggen. De flesta av dessa mycket kompakta enheter har inte någon bas för nedåtriktad ljudkälla: Om så vore fallet skulle basen sändas nedåt och förlora kraft när den monteras på en vägg utan reflektion. Dessa modeller har oftast en bas som är riktad mot framsidan eller kan uppgraderas med en extern subwoofer. 

Driftsättning och bekväma kontrollalternativ via CEC

Efter installationen ansluter användaren slutenheter som TV:n och soundbaren antingen direkt till varandra via kabel eller trådlöst. I det senare fallet måste inställningarna göras via TV-apparatens meny. Men tillverkarna har kommit på något. Med hjälp av CEC-tekniken kan många enheter användas med bara en fjärrkontroll. På så sätt slipper du använda en fjärrkontroll för att styra tv-programmet och en annan för att styra volymen, vilket skulle leda till att du måste jonglera med fjärrkontrollen i soffan.

CEC-teknik

CEC (Consumer Electronics Control) är en standard som gör det möjligt för användare att styra funktioner i olika komponenter. På så sätt kan de styra CEC-kompatibla enheter, t.ex. TV och soundbar eller TV och digitalbox, med bara en fjärrkontroll.

När du använder en HDMI-kabel från version 1.4, till exempel, slås soundbaren dessutom på automatiskt när TV:n slås på. De enskilda tillverkarna marknadsför denna teknik under olika namn, t.ex:

• EasyLink (Philips)
• Viera Link (Panasonic)
• Anynet+ (Samsung)
• BRAVIA Sync (Sony)
• Simplink (LG)